miasen.blogg.se

Nu ville hon sätta ner sin ömma lilla rumpa på ett café någostans och inta en välbehövlig caffé macchiato och hon visste precis var hon skulle bege sig för att få den där pefekta gudomliga drycken.

Hon kläddde sig snabbt, letade igenom resväskan och passade på att lägga och hänga upp alla kläder prydligt , hon ville att det skulle kännas som om detta verkligen var hennes liv och just nu i detta ögonblick var det hennes och ingen annans. Hon log för sig själv när hon valde en vit enkelt bomulls klänning pryd med en vit söt liten spets som vilade lätt över tyget, klänningen hade en djup rygg som visade hennes tatuering, hennes något kliché aktiga tatuering som hon ändå gillade och gärna visade upp, den gav hennes rygg det där lilla extra och drog till sig blickar.

Med bara ben, och hennes gigantiska örn på låret som tittade fram oblygt, var hon en blandning av hårt och mjukt på samma gång, hon gillade vad hon såg och hoppade nöjt i ett par lättare lågskor med snörning också vita.
Hon öppnade dörren,låste den och kastade sig ner för trapporna och ut på gatan.
Hon tog ett djupt andetag och fyllde lungorna med doften av paris. Det luktade mat , kaffe , blommor, bröd och underbart värmande solljus. Hon snurrade runt och lät solens strålar träffa och värma hennes ansikte. Hennes bruna hårsvall blev alldles varmt i solen, det var länge sen nu hon hade fått känna på den känslan.

Hon forsatte neråt mot stadens kärna, lät fötterna bära henne dit hon skulle, dom visste precis vart dom var påväg. Hon möte människor på vägen och hälsade och hälsades med glada bonjour.
Hon öppnade glasdörren till cafét och beställde sin kaffe , satte sig ute i solen och njöt av allt. Kaffet, utsikten , effieltornet gjorde sig fint i bakgrunden. Hon tittade förundrat på människor som passerade förbi, vad hade dom för historier, var bar de med sig , vart var de påväg, hade de någon som väntade dem?
När hon satt där bestämde hon sig att nästa stopp skulle bli eiffeltornet, det var alltid så mycket männsikor där och hon älskade att studera dem, hon fick ider till nya historier som hon sedan kunde roa sig med att författa, alla möjliga udda kataktärer som ibland fick smälta samman och bli till en mycket specifick karatär.
aldrig hade hon kunnat ana vem hon skulle få skymta där i solen under effieltornet denna fina vår dag i romatikens huduvstad Paris."